Tänk va skönt det kan vara att dra iväg med husvagnen ca 13 mil, hamna bland trevliga vänner, nära till sjö och en underbar granskog. Lägg till sol i mängder och lite agility och du har en härlig minisemester!

Vi åkte upp redan på fredagkvällen och hann avnjuta en cider/öl i någotsånär ljumen försommarkväll.

Lördagen började med agilitytvåan så man hade tid för en frukost utan stress.

Agilitytrean kändes kul och planen var klar, i huvudet fanns seger på 39 sekunder. Nu blev det inte riktigt så... Det var den där detaljen om att lita på hunden, att man aldrig lär sig.

Det började bra, inte minsta problem att få honom på balansen, trots att det låg en tunnel halvmetern bakom. Det var i andra änden av balansen det började. Efter balansen låg en böjd tunnel till vänster och det var andra öppningen som gällde. Jag skulle lösa det med ett f.b undertiden han gick ner i 2+2. Algot kommer i fullfart och jag tvekar på att han ska göra det han ska, eftersom jag tvekar så gör han såklart inte det som förväntas av honom. Jag försöker ändå hinna f.b vilket jag förstås inte gör utan skickar honom rätt in i första öppningen.  Efter det blev det inte många rätt, gungan var dock kanon!

Undrar om det finn en kurs att gå för att för mattar och hundar som har förtroendekris... ;-)

Hopploppet gick kanoners till nästsista hindret, jag hann inte riktigt i position eftersom jag är förbaskat seg i riktningsändringar när jag springer. Eftersom jag dessutom hade behövt syrgas vid det laget fick jag inte ur mig något kommando, så Algot slank på fel sida av ett hinder. Så nu jåklar ska konditionen bättras och jag ska fixa upp snabbheten i benen!!! Så är det bara. Började redan i morse på promenaden.

Hundarna njöt av bad mellan loppen och var trötta och lugna på kvällen. Vi tvåbenta njöt av grillat och ett glas rött eller två!

Söndagen bjöd på superkul klass ett banor. Ska verkligen bli kul att springa klass ett igen. Roo kändes lugn och stabil, satt som ett ljus i starten. När han skulle ta hinder fyra så vikar han av, i stort sett i språnget, för att springa och hälsa på husse som står och fotar vid sidan av plan. Helt otroligt att han hinner uppfatta det.

Han kommer snabbt tillbaka och vi kör på, han missar dock hinder fyra så disken är ett faktum. Annars så går han bra, lite strul i slalom. Ja, det var en sak till, han hoppade av balansen för han fick se en tunnel som låg utanför banan, inte utdragen utan den bara låg där. Hur mycket kan en kelpie hinna registrera egentligen?

I hopploppet gick han ur slalom och drog mot tunneln som låg efter, men lyssnade bra och kom tillbaka och gjorde ett bra slalom.

I ett bakombyte kom jag inte tillräkligt långt åt höger så han sprang förbi ett hinder, så det blev en vägran. Tio fel och en åttonde plats blev det. Känns som vi kommit ihop oss rätt bra nu, visst det är långt kvar tills det går helt prickfritt, men han tar bytena fint och jag börjar känna vart jag kan skicka honom och vart han behöver stöttning.

Om två veckor får vi ett nytt försök när vi åker till Eskiltuna för en kvällstävling.

Så helgen har varit helt underbar, trots att resultaten uteblivit, men vem bryr sig egentligen, man måste ju njuta av livet också. Tävlingar kommer det fler av, förhoppningsvis även soliga dagar, men det är kanske inte lika säkert...

Lite ruta och fjärr har vi tränat också, jag och Roo, han sköter sig bra, ska bli lite tränat nu i veckan också, så får vi se hur han fixar det på fredagkväll.