Vaknade upp på lördagmorgon till ett strilande regn och hann tänka hur fruktansvärt blöt man skulle bli under drygt fyra timmars ridning.

Under en återigen god frukost (snudd på hotellfrukost) så började det ösa ner ute och det diskuterades flitigt huruvida man skulle sätta på sig hela regnstället och riskera att glida runt i sadeln eller bara jackan. Det löst sig självt, för när hästarna var klara så började det ge sig och se ljusare ut.

Det blev en riktigtsolig dag och när vi kom till deras andra gård där vi skulle äta lunch fick vi en underbar vy. Stora gröna hagar i kulligt landskap och nedan för en glittrande sjö! Där skulle jag kunna tänka mig att bo och säkert våra hundar med...

Efter ritten blev det återigen bubbelpool och nu även ett skönt dopp i den vedeldad tunnan med en kall öl.

Denna kväll var det lyxigt värre med tre-rättersmiddag med räktoast till förrätt, salamifylld kycklingfilé som huvudrätt och vaniljdessert med rabarberkompott.

Söndag så och sista dagen på en underbar långhelg. Jag bytte häst till fjordingen Mirami och det var en pigg liten madam. Det blev återigen en skön ritt i mysig miljö. Innan hemresan fick vi ungsgratinerad lax med potatismos och saffran/citronsås. Det var precis lika gott som alltid, så mätta och utvilade åkte vi hemåt för att hämta våra fyra buppar, som var saknade vid det laget.

Jackaroo hade skötit sig bra, men att lämna en 9 månaders kelpie hos en person som aldrig ägt eller fostrat en hund hade gett endel roliga incidenter...

Morgon ett: Dom ska ta bilen (en ny BMW, sedan) till jobbet. Jackaroo tvärvägrar att hoppa in i baksätet, man ska faktiskt sitta i bur längst bak...

Platt på magen fast förankrad i marken fick hon kämpa för att få in honom.

Morgon två: Dom ska ta bussen itället för bilen... Först kom ett jättehemskt tåg in på perongen bakom rumpen på Roo och sedan kom enstor läskig buss. Samma kroppshållning som morgon ett! Busschofören var snäll och stängde av bussen, men det hjälpte föga, det fick återigen lyftas...

Skulle verkligen ha velat sett detta!!! Hehe.

På hemvägen hade han gått själv om än tveksamt.

morgon tre: Bajsar han på mattan! Men jag måste ta honom i fösvar där, för hon hade glömt att gå ut med honom, klockan var halvtio och han hade ätit frukost. Lillplutten, inte lätt att hålla sig så länge.

I övrigt var det lite sånt som att spela fotboll i lägenheten under natt ett, hoppa omkring och pussas i ansiktet HELA tiden.

Första natten utan lilla kängrun, som dom kallade honom, hade hon i alla fall vaknat och undrat var han var någonstans, så lite saknad var han allt, kängrun Roo!!!