Vad härligt det är när solen skiner och det är ljust på kvällarna igen.

Idag hade jag och Emelie stämmt träff vid "Halshugget" för att spåra, jag plockade med mig ett gäng splitter nya pinnar som jag la i plastpåse för att få det så tävlingslikt som möjligt.

Emelie la ett ca 600 meter långt spår i varierad terräng med 5 pinnar + slut åt mig och och Roo, med endast en markering där vi skule på spåret.

Jag la ett ca 200 meter långt spår åt Folke med godis burkar i.

Efter lite fika, så fick Folke gå sitt spår, han är lite flängig i spåret (ungefär som Roo var) och rätt hög i nosen, men han kämpar på och håller god koll på vart spåret är. Kul att se andras hundar jobba.

Roo tog spåret bra, slog lite i början, det gick över ett nygjort kalhygge, med massa färskt ris kvar, han hittade första pinnen bra! Tog en sväng åt vänster i första vinkeln, innan han kom rätt. Känns betryggande att jag börjar se en klar skillnad på när han spårar och letar spår. På den efterföljande sträckan gick spåret på en smal stig mellan något högt ris av något slag, där missade vi en pinne. Vinkeln till vänster tog han finfint. Precis innan det bar uppför för ett berg så klev han över en pinne som jag såg, så den smuslade jag ner i fickan.

Det var halt uppför så jag fick stanna honom för att själv kräla upp, det är inget som stör honom, han bara tar vid där han slutade när han får tillåtelse, eller helst tidigare... Väl uppe på berget blev det två vinklar nära varandra då Emelie märkte att det inte gick att gå nerför där hon hade tänkt, i alla fall inte på ett säkert sett! Roo löste det utan problem. När det väl bar nerför så hittade han en pinne till lagom när jag stannade honom för att trassla ut ett framben. Ytterligare en pinne tog han innan vi kom till sista streckan som gick lite av och på en stig, Emelie gick med och kunde konstater att han löste det bra. Spåret hade gått av stigen åt höger och slutet låg på vänstra sidan av stigen sen och det tog han fint!

Är mycket nöjd med det här spåret, känns skönt att ha fått gå ett spår man inte har en aning om vart det går och inte heller vet vart pinnarna ligger. Bara lita på min fantastiska spårhund!!!

Det känns som vi kommer ta oss runt spåret nästa söndag, sen är frågan hur många pinnar vi får med oss... Vi jobbar ju för att göra dom roligare och mer värdefulla och visst det har gått framåt, men det är en bit kvar, spåret är fortfarande SÅ mycket roligare!

Det kallas visst lyxproblem...

Innan Emelie kom så hade alla dogsen fått sprungit upp och ner i sandtaget som ligger intill parkeringen, nyttigt för dom att jobba upp och ner där.

Sen var det det här med dom ljusa kvällarna, igår tog jag med mig jyckarna ut till klubben när jag kom från jobbet för lite lydnadsträning.

Roo fick börja med lite linförighet och rutan. Det lilla charmtrollet sprang rakt mot rutan för att vika av mot högra konen och hoppa över den in i rutan... Inte riktigt vad jag hade tänkt kanske. Backade lite övningen och la in leksak i rutan, vilket gjorde underverk förstås. Sen varvade jag med ett skick med leksak, ett skick utan, samma fart och säkerhet. Så jag tänker fortsätta varva så ett tag och sen låta det gå lite tid mellan skicket med leksak och det utan, så får vi se om han kopplar det snart. 

Agot fick komma ut och köra igenom ettan, såg bra ut, en helt annan attityd än för några månader sen. Visst det är inte perfekt, men han jobbar med glädje och säkerhet i det han gör, sen får vi fila lite sakta på snabbare läggande/stälande, rakare halter och att inte rulla apporten i munnen. Det går inte att ta så stora steg med honom lydnaden för då lägger han av och vill inte va med, så korigeringarna får gå gradvis.

Roo fick sen komma ut och träna kryp, till en början var han halft rabiat och bara slängde sig iväg, på slutet kröp han dock kanonfint, utan att jag höll emot i kopplet, det verkar ge resultat! Ska bara jobba fram det till första krypet också... ;-)

Hopp och hopp - apport blev det också tränat. Första gången såg han inte apporten, eller han tittade inte efter den utan vände upp för att sätta sig, sen var det prickfritt!

Vanliga apporteringen gick bra, det händer att han blir lite väl het och då inte får riktigt grepp om den i första greppet, men allt som oftast ser det kanon ut. Kom på när jag var på väg hem att man kanske skulle tränat läggandet... jaja det får vi ta i kväll när vi åker till klubben för att hålla agilitykurs.

Sen var det där med som flugit i matten, igår gick jag upp 07:15, letade fram ett par stavar (som jag inte fick ihop, så dom blev kvar hemma) gick en lång rask prommis med hundarna. När så hundarna fick sin frukost, så tränade jag lite styrka med hantlar och "rullhjul", samt lite sit-ups. Dammsugarn fick jobba lite också innan jag klev in i duschen, för att sen käka frukost och fara till jobbet. I morse hade jag fått ordning på stavarna så då blev det en rask stavprommis med hundarna, innan vi for till spårskogen. Hm, man kan ju undra vad som hänt... Jag tror det är en tävlingsdjävul som kommit fram. Jag ger mig 17 på att vi kunnat undvika snurren i agilityloppet i lördags om jag hade haft bättre flås! Nu när jag fått bättre ordning på handlingen så vill jag ju inte att flåset ska fälla oss, så nu jäklar!!!