UPPDATERAT 

Tänkte bara tala om att bilderna på våra vattenodjur nu finns på hemsidan.

Dessutom har jag anmällt Algot till en lydnads etta och Roo till tvåan! Vi får väl se om vi hinner få bukt med de nya momenten.

I går kväll var det månadstävling igen, hoppklasser. Det började med large på den något svårare banan.

Amy var först ut, hon och husse gjorde det bra, men fick tyvärr en rivning på nästsista hindret. Hon kom för nära inpå, är ju inte fullt lika smidig och graciös som i unga år. Ett bra lopp som i alla fall räkte till andra plats i klassen.

I den lätta klassen sprang hon på OK, men kändes visst lite segare, kan va så att badet från i onsdags satt i kroppen på henne. Hon får nog vila sig i form till Söderköping, det är ju en vecka kvar så hon hinner nog ladda om.

Jackaroo, mattes nästa stora stjärna (!) sköttes sig så himla bra på den svårare banan, nollat lopp och snabbast tid av largehundarna!!! Tror det bara var Algot och Alva som slog honom. Nu räknas inte det loppet i tävlingen eftersom han tävlar klass 1 officiellt, men vad gör det, känslan kan man leva länge på!

Eller i alla fall till nästa start, då det blev total pankaka av alltihop. Typiskt agility...

Det började med att han inte löste slalomingången, antagligen trängde jag honom, då det låg två tunnelöppningar åt höger, ja jag vet man ska inte fegköra utan lita på hunden, men det är f..n inte lätt med en hund som letar tunnlar att ladda på redan i starten.  Kunde inte sätta honom som jag ville i någon av starterna då han lutade sig åt höger och sneglade på en tunnel...

Missarna i slalom gjorde att jag tappade lite fokus tyvärr och det i samband med en tokladdad kelpie funkar inte. Han tog så många hinder han kunde på så kort tid som möjligt ungefär. Fick tillslut hejd på honom och la ner honom ett par sekunder för att samla både honom och mig, sen körde vi slutet, vilket gick jättebra!

Är mycket nöjd med honom och det känns bra inför kommande tävlingar, känns som vi börjar hitta varandra lite mer på banan nu, hoppas det håller i sig.

Husse och Alva gjorde ett mycket bra lopp i svårare klassen, hon laddar verkligen inför loppen nu och ylar i slalomen, men har lärt sig hantera det så hon klarar alla portar ändå. En andra plats blev det för dom där.

I den lättare banan så sprang hon förbi ett hinder vilket husse inte brydde sig i så det blev disk. Lite konstigt såg det ut för det var mittenhindret utav tre som var på rad, visst något förskjutet, men fortfarande på linje. Det ska hon banne mig klara, det var inte stor lucka mellan hindret och husse, men det är klart Alven är inte så stor heller...

Mattes Superalgot så, han fortsätter vara så där härligt mjuk, följsam och snabb! Kan det vara så att min timing har blivit bättre???

Vi nollar och vinner den svårare banan ett par sekunder före syrran. På den lättare banan blir jag bekväm och man märker att Algot blivit mer följsam, han viker direkt och springer förbi ett hinder. Härligt!!! Vi brydde oss så klart inte i det utan sprang i mål som diskade, men kände oss som segrare.

Åh vad jag längtar till Söderköping nu, ska bli så kul att få nya möjligheter att fixa det när det verkligen gäller. För även om det inte gick vägen i Kvinnersta så fanns kännslan där.

Nu blir det lugnt på träningsfronten, inför söndagens spårtävling, håll tummarna för oss att vi slipper dagisbarn och gubbar i spåret.